.

....

I en värld fylld av glädje, sorg och falskhet krävs en stadig fasad.
En fasad för att inte bli sårad....
Att även om man blir sviken, LE...
Låter ingen trycka ner en utan håller huvudet högt och fortsätter leva det liv man har....

Gråter i ensamheten och torkar tårarna och intalar sig att man är bättre än så många andra.
Att just jag är UNIK, på mitt egna sätt.

Ingen kanske någonsin förstår det jag känner, men även om jag är älskad, så känner jag mig ensam...
Så sjukt jävla ensam.

Gråten som alltid ligger och trycker i halsen och bara vill ut, sväljer jag med en stor dos av saliv.
För ingen kommer någonsin komma in under min fasad och röja allt som finns där bakom.

Hjärtat känns som om det har gått i tusen bitar men ändå är i sin helhet, gör ondare och ondare för varje dag.
Och jag hittar ingen lösning på hur jag ska få bort den här känslan.

Jag kan inget mer säga, men en dag.
En dag ska jag må bra, inte ha ett problem att grubbla på.
Men än så länge får klumpen i halsen sitta kvar.

gumman läste just ditt inlägg och kan meddela att jag är en av dem möjligtvis få människorna som verkligen förstår vad du känner och menar med detta inlägg. När jag läste detta inlägg så kände jag direkt att det passade just mig och hur jag kännt på sista tiden men du ska veta att du är inte ensam vi går igenom samma sak du och jag . du är mitt hjärtegull föralltid hjärtat <33